Om företaget

Helena Isaksson är leg sjuksköterska samt utbildad vid Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Hon erbjuder kurser i sorg- och förlustbearbetning både till grupper och enskilda personer. Företaget har sin bas i Umeå och har varit verksamt i fyra år.

Kontaktinformation

Telefon: 073 -821 84 32

Helena Isaksson

Hem/Helena Isaksson

Om Helena Isaksson

Helena har inte ännu skrivit något här.
I dagsläget har Helena Isaksson skapt 29 blogg inlägg.

Samtal om sorg och förluster i Sveriges Radio

Under hösten 2016 fick jag ett samtal från Anders Wikström som är reporter på Sveriges Radio-P4 Västerbotten. Han berättade att han skulle göra en serie om sorg och önskade att jag skulle vara med. När jag senare fick en mer utförlig beskrivning om hur han tänkte runt det hela, så svarade jag omedelbart ja. Det kändes väldigt viktigt!

Så nu under januari och februari har vi samtalat om sorg, om förluster och hur vi hanterar det som är smärtsamt för oss. Det har varit så intressant och givande. Jag tycker att Anders är en god förebild som vill lyfta något som är så naturligt och som samtidigt kan vara väldigt svårt. Vi behöver verkligen lära oss att ta hand om vår sorg och våra förluster.

Välkommen att lyssna under fliken ”Media”.

Av | 2017-05-02T00:40:17+00:00 24-03-2017|Kategorier: Okategoriserade|0 kommentarer

MåBraFestival i Umeå

Jag blir glad när jag träffar människor som vill göra gott i världen. Det är sådana människor jag vill samarbeta med. Susanne Perneholm är en sådan människa.

En fikaträff med henne har resulterat i att jag kommer att vara med som utställare på MåBraFestivalen den 12 november på Nolia i Umeå.

Jag är också glad över att Anders Magnusson, som har grundat Svenska Institutet för Sorgbearbetning där jag har utbildat mig, kommer att föreläsa. Hans föreläsningar är fullsatta och mycket uppskattade.

Jag kommer att ha en prova på aktivitet med rubriken ”Våga fråga”. Där kommer jag, tillsammans med andra, på olika sätt visa hur vi kan hjälpa varandra när vi har det svårt genom att våga fråga och våga lyssna. Det är så enkelt och kan samtidigt vara så svårt.

Läs om MåBraFestivalen på www.mabrafestivalen.wordpress.com och om Anders Magnusson och Svenska Institutet för Sorgbearbetning på www.sorg.se.

Hoppas vi ses den 12 november!

Med glädje
Helena

Av | 2016-10-23T21:26:02+00:00 19-10-2016|Kategorier: Inspiration|Taggar: |0 kommentarer

Idag tre år sedan start!

Den 26 augusti 2013 startade jag min pilotkurs i sorg/förlust bearbetning. Vilken resa det varit!

Så glad över att denna metod är så enkel, tydlig, respektfull, kärleksfull och kraftfull.

Dessutom glad över att arbetsgivare ser att det är en hjälp för sina anställda, att få gå denna kurs/handlingsprogram. För att bearbeta förluster av alla olika slag med en metod som ger ett bestående resultat.

Anmälningar börjar komma in till nästa kurs, som vanligt utan marknadsföring, utan som ”ringar på vattnet” eller genom ”mun till mun metoden”.

Kvinnor och män mellan 19 och 70 år har valt att vara med. För att ta reda på hur deras förluster har påverkat livet och hur de har hanterat sin livssituation. För att sedan kunna göra ett avslut/bokslut och gå vidare i livet med ny livsglädje.

Jag startar nästa kurs när den är full. Hör av dig om du vill veta mer!


Omdömen av kursdeltagare

”Det som varit till hjälp för mig under kursen har varit att jag lärt mig att ta kontroll över effekterna av det som jag varit med om”

”Jag har accepterat att detta har hänt mig och lagt händelserna bakom mig, jag har inte gömt dem”

”Jag har fått redskap för att släppa taget om smärtan och ta farväl av den relation som jag bearbetat”

”Helena styrde upp kursen på ett varmt, professionellt och lugnt sätt. Jag kan varmt rekommendera Helena som kursledare och även själva kursen”

”Kursledaren väjer inte för svåra samtal utan är helt trygg med sin egen roll och med metoden”

”Nyttan med kursen har varit att jag fått lugn och ro. Jag blir mindre störd även om relationen fortfarande är som den är. Men jag känner mig lugnare”

”Det bästa jag varit med om!”

Med glädje
Helena

 

Av | 2016-10-23T21:52:04+00:00 26-08-2016|Kategorier: Sorgbearbetning|Taggar: |0 kommentarer

Nytt tillfälle!

Så fort tiden har sprungit iväg.

För tre år sedan kom jag hem från Stockholm efter en mycket intressant och givande utbildning. Jag var så glad!

På livets slingrande vägar hade jag hittat Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Det är ett utbildningsföretag som tillhandahåller en metod för känslomässig läkning efter olika typer av förluster.

Under utbildningen så hade jag bearbetat relationen till min pappa som tog sitt liv när han endast var 53 år gammal. Jag visste att metoden hade hjälpt mig eftersom jag kunnat släppa ett tungt bagage som jag gått och burit under så många år.

Nu ville jag hjälpa andra. Men hur skulle jag gå vidare, det var frågan.

Jag hade då en inkubatorplats för företagare på Krenova och samlade mina fina kollegor
i konferensrummet för att få hjälp av deras kloka tankar och synpunkter. Många frågor och svar bollades fram och tillbaka och den avslutande meningen blev ”Starta en pilotkurs”.

Sagt och gjort!

Jag inbjöd till en informationskväll på Krenova och halva pilotkursen fylldes genast.

Jag startade pilotkursen i augusti 2013 med sex deltagare. Det var en fantastisk och spännande resa. Och utvärderingarna från kursdeltagarna talade sitt tydliga språk. Detta var något som verkligen var till hjälp. På riktigt.

Sedan har det spridits som ringar på vattnet. Kursdeltagare berättar för andra om den hjälp de fått av att vara med på kursen. Det är fantastiskt!

Så….

Nu ser jag fram emot att starta kurs nummer tolv. Och det ska bli så härligt att åter få följa människor som tar ett ansvar för sin hälsa och sitt välmående. För allt börjar med oss själva eller hur?

Av | 2016-10-23T21:32:05+00:00 20-04-2016|Kategorier: Sorgbearbetning|Taggar: |0 kommentarer

Hur gör jag när jag förlorat något viktigt?

När vi hör ordet sorg tänker vi oftast på att det är någon som har dött. Någon som försvunnit från oss. Någon som vi saknar i våra liv. Någon som vi skulle göra mycket för att få tillbaka. Kanske att få säga allt det där som inte blev sagt. Allt det där som inte hann klaras upp.

Det kan också vara så att vi förlorat en person genom dödsfall där vi hann ta farväl, där allt blev sagt. Där saknaden finns hela tiden, men där det inte finns något som känns ouppklarat.

Nu är det inte i första hand dödsfall jag tänker på när frågan ställs ”hur gör jag när jag förlorat någon eller något?”

Utan jag tänker på allt det som är viktigt för oss och det som vi kan förlora. Vi kan förlora vår tillit till andra människor om vi varit med om en mobbningssituation eller ett övergrepp av något slag. Vi kan förlora vår livsglädje om vi har en anhörig som missbrukar. Vi kan förlora vår arbetsglädje om vi varit med om en konflikt på vår arbetsplats. Vad händer med oss om den person vi älskar och delar livet med lämnar oss? Om vi behöver flytta och lämna en trygg hemmiljö? Om vi inte får träffa våra barn så ofta som vi vill?

Det kan även vara så att vi upptäcker att våra föräldrar inte gjort det jobb som en förälder ska göra. Nämligen att alltid finnas där för sitt barn med kärlek och omtanke. Och det kan tänkas att vi upptäcker att vi själva inte varit den förälder vi vill vara. Att bli sviken och att själv svika.

Sedan kan vi ha brustna drömmar och förhoppningar som är grusade. Det som vi verkligen önskade skulle hända, det hände inte. Däremot hände det som vi inte ville skulle hända.

Ja listan kan göras hur lång som helst. Och allt det här gör något med oss. Vi vet alla hur det känns i kroppen när vi tvingas vara med om en förlust av något slag. Eller en livsförändring som vi inte själva valt.

Så…frågan som är bra att ställa till sig själv….hur gör jag när jag förlorat någon eller något som är viktigt för mig? Eller upptäcker att jag saknar något som jag aldrig haft?

Av | 2016-10-23T21:31:03+00:00 02-03-2016|Kategorier: Sorgbearbetning|Taggar: |0 kommentarer

Min pappas synliga spår

Min vän skickade ett sms och frågade om jag läst om Mandor i gårdagens Västerbottens Kuriren. Mitt svar blev ”Mandor? Min pappa?” Han har nämligen varit död i 28 år.

Det visade sig att det fanns ett reportage om Hotell Lappland i Lycksele. Och att det var affärsmannen Mandor Isaksson som kom med tanken om ett hotell på Korpberget. Det var också han som en lördag åkte upp till Hotell Nordkalotten i Luleå för att presentera tanken för Hilding Holmqvist. Det var Hilding som sedan blev den som byggde hotellet.

Allt det här vet jag. Jag vet också att min pappa höll ett tal när hotellet invigdes. Ett tal där han var mycket glad och stolt över att hans dröm hade blivit verklighet.

Reportaget gjorde något med mig. Dels kom saknaden efter en älskad pappa och dels kom stoltheten över vad han fick vara med om. Vad han fick bidra med.

Så idag på Fars Dag så vill jag hedra min älskade pappa Mandor Isaksson.

Pappa
Tack för allt du gjort både för mig och för hela din familj.
Tack för vad du gjorde när du hade en vision om en mötesplats i Lycksele.

Jag älskar och saknar dig.

Din dotter
Helena

Av | 2016-10-23T21:52:54+00:00 08-11-2015|Kategorier: Inspiration|Taggar: |0 kommentarer

Att vara ett Hjärta med öron-utan mun!

Vi har alla vår båt som tar oss genom livets hav. Bildligt talat.

Just nu är det många som får göra sitt livs värsta resa. Sittande i en båt som drivs av vågor som inte går att kontrollera. Stormen som piskar och stora starka vågor som gör att båten när som helst kan kantra. Maktlöshet. Förtvivlan. Ångest. Det enda som hjälper är att försöka att ta ett andetag i taget. Andas. Leva.

Och just nu är vi många som ser på. Som ser att det sitter personer i båtar som kan vara på väg att förlisa. Och vi känner maktlöshet. Vi vet inte vad vi ska göra.

Men det som är så bra är att det finns saker vi kan göra.

Dels kan vi vara handlingskraftiga och kasta ut en livboj som kan rädda personen som sitter ute i båten. En livboj som räddar liv.

Sedan kan vi också erbjuda oss att sitta med i båten. Och då menar jag att bara sitta med i båten. Vi behöver inte göra något annat. Bildligt talat.

Och vi kan lyssna.

Då kan personen välja att sitta tyst och personen kan välja att berätta. Om hur det känns när förtvivlan inte har några gränser. Och vi kan lyssna utan att komma med goda råd och intellektuella kommentarer. Vi vet att det räcker med att lyssna.

Så min vän, när du inte har ord kan du vara ett Hjärta med öron- utan mun!

Av | 2016-11-10T20:31:47+00:00 04-03-2015|Kategorier: Sorgbearbetning|Taggar: |0 kommentarer

Om att leta efter det som är gott

Varje dag översköljs vi av nyheter om det som händer i världen, både lokalt och globalt. Tror att det är många med mig som blir nedtryckt av allt ont som sker. Död, svält, krig, misshandel, människor som sviker, som inte är ärliga. Naturkatastrofer, ekonomiska problem, lurendrejeri. Listan kan göras hur lång som helst.

Det som gör mig så glad ända in i själen är att människor ifrågasätter den mediala rapporteringen. Var finns det som är gott och bra? Var finns alla goda exempel? Var finns alla goda initiativ? För det finns ju massor av det goda, det vet vi ju!

Och nu händer det saker för media har börjat berätta!

Aftonbladet. DN. Ekot. Med sajter om goda nyheter och goda exempel.

När jag nu letar efter goda nyheter så hittar jag. Leta du också!

För allt börjar med oss själva.

Inom oss har vi både det som är bra och det som är dåligt. Vi har varit med om saker som gjort oss illa. Vi har varit med om saker som gjort oss gott. Vi är levande människor med alla sorters känslor. Glädje och sorg. Kärlek och hat. Missunnsamhet och generositet.

Vi gör handlingar som är goda och vi gör handlingar som är onda.

Vi har alla vårt livs historia som består av gott och ont, sådant som vi vill minnas och sådant som vi helst vill glömma. Ett mänskligt liv med andra ord.

Det viktigaste är att vi hittar det som är gott för oss. På alla sätt.

Det jag vill göra är att leta efter det som är gott för mig. Det som för mig framåt. Det som gör mig glad och levande. Ibland är det ett detektivarbete. Ibland går det lätt.

För allt börjar med mig själv. Att jag hittar min egen goda rot.

Och då vet jag att jag är bäst på att vara Helena. Ingen annan.

När du hittar din goda rot då vet du att du är bäst på att vara du. Ingen annan.

Av | 2016-10-23T21:41:16+00:00 08-02-2015|Kategorier: Inspiration|Taggar: |0 kommentarer

Min pappas död ska inte vara förgäves!

När min pappa var 53 år gammal så tog han ett livsavgörande beslut. Han tog sitt liv. Det beslutet har påverkat mig sedan dess. I smått och stort. Det är inte så att jag alltid har tänkt på honom. Men saknaden och längtan efter att få sitta vid köksbordet med honom är konstant.

Att få höra alla hans ”farbror Melker” historier. För sådan var han min pappa, som en ”farbror Melker”. Och åter få skratta åt hans små och stora misstag när han hade för bråttom för hans ledord var nämligen ”huvudsaken det går fort”. Att få åka skoter med honom miltals in i fjällvärlden, i Vindelfjällens naturreservat. Att få vandra till sjöar fulla med röding i områden som han kände som sin egen ficka. Att få höra honom för femtioelfte gången ropa till oss tre systrar på kvällen, när vi var tillsammans inne i badrummet och pratade, ”kärre skjyn je isäng”. Som jag minns det var han var alltid först i säng på kvällarna!

När jag skulle fylla 53 år så visste jag att jag skulle behöva göra något. Göra något för att bryta något, vända på något, gå åt motsatt håll. Jag ville göra något för Livet! Jag visste inte vad det var, det enda jag visste var att det var något mycket starkt.

Jag valde att säga upp mig från en trygg anställning i landstinget, från ett toppenjobb med ungdomar på Ungdomshälsan i Skellefteå. Många höjde på ögonbrynen och kommenterade, ”det är modigt”, ”hur kan man lämna ett sådant jobb?” ”vad ska du göra?” Och mitt svar var ”jag vet inte, det kommer att visa sig”.

Så började en krokig väg som förstås fortfarande pågår. Den gick via Region Västerbotten och en storytellingutbildning till Krenovas entreprenörsprogram och inkubatorplats och sedan till Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Under denna resa har jag haft den stora förmånen att träffa fantastiska människor som hjälpt mig framåt. Ingen nämnd och ingen glömd!

Idag arbetar jag som handledare i sorgbearbetning eller som jag brukar säga, hantering av livets olika förluster. Det är en stor förmån, stor glädje och ett stort ansvar. Mina tidigare utbildningar, min arbetslivserfarenhet och min personliga historia är till stor hjälp.

I det arbetet använder jag mig själv och min relation till min pappa. Hur kan jag göra det?

Jag kan göra det därför att jag hittat ett livsverktyg, en metod, som hjälpt mig att göra det avslut jag inte fick göra med min pappa medan han levde. Det har hjälpt mig att ”prata ut” med min pappa och idag är jag klar med vår relation. Jag har inte fått svar av honom men jag har sagt till honom det jag ville säga och jag har fått tala till punkt.

Och jag har blivit lyssnad på av människor som varit ”ett hjärta med öron- utan mun”. Människor som lyssnat utan att kommentera, fråga, analysera eller döma. Som inte kommit med goda råd eller intellektuella kommentarer. Som vetat att det är tillräckligt att bara lyssna.

Hittills har 26 personer, kvinnor och män i åldern 19-70 år, valt att vara med på min kurs i sorgbearbetning/hantering av livets förluster. Där följer vi ett konkret pedagogiskt handlingsprogram som använts under mer än 35 år och som är väl beprövat och utvärderat. De som utvecklat metoden har själva fått hjälp med känslomässig läkning och har sedan noga kartlagt och och identifierat vad som är till hjälp i en bearbetningsprocess vid olika förluster och livsförändringar.

Under kursen får vi möjlighet att göra ett avslut på en relation/situation som tar vår livsenergi och som hindrar och begränsar oss i vår vardag. Det kan gälla personer som är i livet eller personer som är döda.

Ett avslut som gör att vi kan försonas med det vi varit med om och därmed kunna sluta älta. Våra positiva minnen av relationen har vi kvar. Och vi kan använda vår energi till viktigare saker!

För varje kursdeltagare som får hjälp så vet jag att min pappas död inte kommer att vara förgäves!

Och kursdeltagare vet att jag gått före och gjort detta arbete. Det ger trygghet. För vem vill ta dykarcertifikat med någon som inte har den kompetensen?

”Sorgbearbetning handlar om kommunikation, att säga det som inte blivit sagt”

”Sorgbearbetning handlar till stor del om att bli hörd”

 

Fotografierna är tagna på en plats där jag har mina rötter.
Mina goda rötter i Västerbottens inland.

 

moln

 

Av | 2016-11-10T21:00:26+00:00 13-11-2014|Kategorier: Sorgbearbetning|Taggar: |0 kommentarer